Postcard Memoirs

Postcards from afar: Immersion Travel, Cultural Travel. Currently in… Singapore!

Leave a comment

Guide To Moving From Texas

So I moved from Texas at the end of the semester. Thought I’d make a note here under “Guide To Moving To Texas” because, well, I wanted to finish the chapter. Sort of. Or add the final chapter, maybe. Not leave you hanging.

Moving was a bit complicated, to say the least. The apartment lease expired, the home insurance expired, the phone contract expired… a lot of things finished without me having to do a lot about it – or so it seemed.

The company I leased from wanted me to provide an American address to which they could send the check for the reimbursement for the deposit, which was a staggering 2600 USD since I’m foreign and don’t have a social security number (or conveniently have a parent with a social security number). I finally found a way to have it sent to an American address, and then forwarded to my home address in Sweden. And I had to find a bank in Sweden who cashes American checks. But really? If I hadn’t happened to know people in the US who wanted to help me out, there was no way for me to get my deposit back simply because I’m not American. Quarters On Campus have loads of foreign students renting from them so I think that was very discriminatory.

I still haven’t had my deposit back because they haven’t done their inspection of the apartment yet. They circumvented the leasing contract so I had no way of being there while they inspect. They say they’re going to take pictures to use as “proof”, but I’m not sure I trust them all that much…

Getting rid of all my things was a hassle too. I gave away most things that I didn’t bring home. Some of my American friends got my foam roller, yoga mat, queen size mattress, lamps, clothes hangers, and a few other things. I could have sold it, but I honestly wanted to give it away to someone who wanted it. Guess I was feeling emotional and thankful for my time in Texas… :’)

My parents came over for my last few days in Texas. I showed them around, and they helped me pack up my things and clean out my room. They especially enjoyed Rudy’s Bar-B-Q, where you buy meat by the pound and eat it off a paper rather than a plate. We went to the one on S Capital of Texas Highway. I’m not a huge fan of BBQ, but I don’t mind it. I’d never queue for Franklin’s, which is America’s best apparently and happens to be located in Austin. If you’re not a fan of queuing for 4 hours for a meal either, a great Texas BBQ alternative is Rudy’s!

After four days together in Austin, my parents and I flew off to the Caribbean to celebrate the end of my exchange, my birthday (belated by, oh, 6 months…), my mom’s birthday (while in the Caribbean), my dad’s 70th birthday (a bit ahead of time), and my parent’s 40th anniversary!

That’s where I am at the moment – and as a spoiler, after this I’ll return to Sweden for three days before I fly off to Singapore for the rest of the summer!

1 Comment

Moving to Texas Pt 3: Arriving

(För svenska, scrolla ner!)

Who knew that after 57 hours of uncomfortable airplanes and hotel beds, I’d arrive in Austin and the hassle wasn’t even over? (I did. But still.) Moving is a hassle. Especially moving abroad. A hassle, but still exciting!

I’d booked a hostel for the first two nights in Austin but, well, I spent those two nights being delayed in Europe and Chicago so I landed in Austin with nowhere to go. Great start. I went to the hostel anyway, and since I’d called them from Berlin and said I wouldn’t make it to (at least the first night of) my reservation because of delays, they took pity on me and found me a bed for one night in one room and then another bed in another room for a second night. But after that they were fully booked. So, jet lagged as heck, I had to go find a new place to stay for my last two nights before move-in. All hostels were full of international students here for the international orientation week, so I booked a hotel. It was sooo nice to have a comfortable hotel bed after two nights in airline hotels, two shorter flights and a long trans-atlantic flight!

Then I had to start running errands. Firstly the lease contract had to be signed. I had to go to an International Briefing and Check -in appointment at the university, an international orientation meeting and had to get a tuberculosis test done at the university health care center (actually, I didn’t since I’m Swedish, but a lot of the international students did. I just had to hand in the vaccination paperworks.). Then I had to move in on the Saturday (the apartment is so nice!). Since it’s unfurnished we had to get furniture, which meant a trip to IKEA in Round Rock and an adventure dragging a Queen size mattress half across town on foot in humid 40*C (100*F) weather (that was painful). Before we could organise the furniture however, we had to sleep on the carpet for two nights (that was painful too). I’ve finally seen the light, I actually appreciate carpet now, because sleeping on hardwood floor would’ve been torture for my poor back!

And as always when you move to a new country, there are confusion and misunderstandings. They’ve been taking great care of us here at UT, it is absolutely a brilliant university to do an exchange at! Buuut… Basically, to register for classes you have to pay all your fees, like tuition fees, health insurance fees, service fees and whatnot. Now, I’m exempt from tuition automatically since I’m an exchange student, and from heath insurance since us Swedes get one from our home university – I just had to hand in proof of that and a waiver form. Easy, right? So I did, last week even, but when I registered I still had to pay a 900 dollar health insurance fee. So I called up the insurance office and asked them why – it turned out I had handed it in to the wrong person, and when I’d asked whether she was the right person to hand the waiver to, she’d misunderstood me and said yes. So it’s probably fixed now, and I’ll get my money back. In mid-Septemeber. Ouch.

Throughout the two last weeks before classes start UT has organised a bunch of social activities as well, which is fun! In true American fashion they want us to “mingle” and “make connections” – I’m not complaining! We’ve all gotten to know a lot of the international students so we’ve “mingled” even outside the UT activities – like going to IKEA, exploring the bar street downtown… It’s been great!

Oh and by the way, my classes for the semester are Sociology of Social Movements, Sociology of Criminal Justice (super exciting to learn about American criminal justice!), Rhetoric and Writing (I find American rhetorics quite unique, so that’s exciting as well!) and Training Processes in Intergroup Dialogue (which will be great since I’ve been working with facilitation of group discussions before and I want to learn more! I’m especially excited about this one! Neeerd.)




Vem visste att efter 57 timmar av obekväma flygplan och hotellsängar skulle äntligen jag komma fram till Austin men besväret var inte ens över? (Det gjorde jag ju egentligen. Men ändå.) Att flytta är jobbigt. Speciellt att flytta utomlands. Ett riktigt besvär, men ändå spännande!

Jag hade bokat ett vandrarhem för de första två nätterna i Austin, men, ja, jag tillbringade dessa två nätter försenad i Europa och Chicago så jag landade i Austin utan att ha någonstans att ta vägen. Underbart. Jag åkte till vandrarhemmet i alla fall, och eftersom jag hade ringt dem från Berlin och sagt att jag inte skulle hinna fram till (åtminstone den första natten av) min bokning på grund av förseningar, tyckte de synd om mig och letade fram en säng för en natt i ett rum och sedan en annan säng i ett annat rum för en andra natt. Men efter det var de fullbokade. Så, jetlaggad som tusan, var jag tvungen att hitta en ny plats att bo mina sista två nätter före inflyttningen. Alla vandrarhem var fulla av internationella studenter som var här för International Orientation Week, så jag bokade ett hotell. Det var sååå härligt att ha en bekväm hotellsäng efter två nätter i flygbolagens hotell, två kortare flygningar och en lång transatlantisk flygning!

Sedan fick jag börja göra ärenden. För det första behövde hyresavtalet undertecknas. Jag var tvungen att gå på en International Briefing and Check-in på universitetet, ett International Orientation-möte och var tvungen att ta ett tuberkulostest vid universitetets vårdcentral (eller, det behövde jag sedan inte eftersom jag är svensk, men en många av de internationella studenterna var tvungna att ta ett. När jag dök upp på vårdcentralen var jag bara tvungen att lämna in vaccinationspapperna). Sedan fick jag flytta in på lördagen (lägenheten är så fin!). Eftersom den var ommöblerad var vi tvungna att skaffa möbler, vilket innebar en resa till IKEA i Round Rock och ett litet äventyr där vi släpade en Queen size madrass över halva staden till fots i en fuktig 40-gradig värme (det var smärtsamt). Innan vi kunde organisera vår möbelshopping var vi dessvärre tvungna att sova på heltäckningsmattan i två nätter (det var också smärtsamt). Jag har äntligen förstått grejen med heltäckningsmatta nu, för att sova på trägolv hade varit ren tortyr för min stackars rygg!


Och som alltid när man flyttar till ett nytt land blir det förvirring och missförstånd. De har tagit väl hand om oss här på UT, det är absolut ett toppen universitet att göra ett utbyte på! Meeen… Alltså, för att anmäla sig till kurser måste man betala alla sina avgifter, som terminsavgifter, sjukförsäkringsavgifter, serviceavgifter och allt. Nu är jag befriad från undervisningavgift automatiskt eftersom jag är utbytesstudent, och från sjukförsäkringsavgift eftersom vi svenskar får en från vårt hemuniversitet – jag var bara tvungen att lämna in bevis på sjukförsäkringen. Enkelt, eller hur? Så jag gjorde förra veckan till och med, men när jag registrerade mig för kurserna hade jag fortfarande en 900 dollars sjukförsäkringsavgift att betala. Så jag ringde upp försäkringskontoret och frågade dem varför – det visade sig att jag hade lämnat in beviset till fel person, och när jag hade frågat om hon var rätt person att lämna in till hade hon missförstått mig och sagt ja. Det är nog fixat nu, och jag ska få mina pengar tillbaka. I mitten av Septemeber. Aj.

Under de två sista veckorna före kurserna börjar har UT organiserat en massa sociala aktiviteter också, vilket är kul! I sann amerikansk anda vill de att vi ska “mingla” och “knyta kontakter” – jag klagar inte! Vi har alla lärt känna en hel del av de internationella studenter så vi har “minglat” även utanför UTs aktiviteter – som att gå på IKEA, utforskat bargatan i centrum… Det har varit jättekul!

Och förresten, mina kurser för höstterminen är sociala rörelser (sociologi), kriminalpolitik (sociologi) (super spännande att lära sig om amerikansk straffrätt!), retorik och skrivande (jag tycker amerikansk retorik är ganska unikt, så det är spännande också! ) och utbildningsprocesser i gruppdialog (som kommer att vara bra eftersom jag har jobbat med att leda gruppdiskussioner förr och jag vill lära mig mer! Jag är särskilt taggad på den här! Pluggis, haha!)

Leave a comment

Moving to Texas Pt 2 – The Flight

(För svenska, scrolla ner!)
The trip to Texas could’ve gone smoother.

I hope you can see the humor in how things can go so incredibly wrong.

Terrified …

Part of the background story is that I was super sick in June with several trips to the emergency room by ambulance. Therefore, I was completely knocked out and missed the last week of school, lost a lease contract I was about to sign in Austin, missed saying goodbye to a lot of university mates and had a general fear of death for a few weeks. Dad tipped me on to the back seat of his car and drove me all the way to the embassy in Stockholm so that I wouldn’t miss the visa interview.

Bureaucracy …

I did get a new lease in July, but without a social security number it’s been difficult wading through all paperworks and bureaucracy. It was still not officially signed when I left Sweden, but would be as soon as I came to Texas. (I hope?! My deposit is a staggering 20 000 SEK!)

Logistics …

The day before departure I lost an important paper, the passport was forgotten at my grandmother’s place which resulted in a panicked trip to Enköping, the web check-in did not work and on departure – well, the very first flight broke down so I did not even manage to leave Sweden before I became severely delayed (4.5 hours! – at 5 hours, you are entitled to get your money back what I heard!). Waiting at the gate, I was surrounded by 20 seniors on a group travel. So I got to listen to wine-induced  senior-citizen-chatter hours on end.

Shady neighborhood in Berlin …

When I finally reached Berlin the last trans-atlantic flight of the day had already left, so I was shipped off to a hotel for the night. The hotel was nice but the dinner was most mysterious – a gunky mess of something with a German name which I did not understand. The area around the hotel was a bit shabby, and when I went for a walk to find a cash machine for taxi money, I casually strolled through the casino/sex shop district.

Ramshackle hotel in Chicago …

The next morning the plane to Chicago departed at 10 (or well, 10:40, yet another delay …) that is, 21 hours later than planned. We gained 20 minutes during the flight, so with some experienced luggage racing through customs and various escalators, subways and security, I arrived the departure gate for Austin-flight right on time – only to realize that it was canceled. (Are you kidding? !!?!) I was rebooked on a flight the following morning, which meant a day in Chicago, and then another hotel night. The airline sent me to a run down Best Western hotel a few minutes from the airport. The TV screen flickered and the shower only had cold water (!!!).

The conclusion …

Since the final flight went off without a hitch – a trip that would take 19 hours took 57 I tumbled down 38 hours late. Hopefully I can at least get compensation from Air Berlin for money for the hostel that I had booked. If not, I’ll sick my mother on them. She works with legal stuff.

(I do NOT recommend Air Berlin or their domestic partner American Airlines.)

Brownie points to their employees though – they’ve all been very pleasant, even when a German with attitude problems started screaming and swearing at them in Stockholm after (only!) one hour of delay. I temper started to get a bit short at hour 32 when I got the bad news in Chicago…


Resan till Texas hade ju kunnat gå smidigare.
Hoppas ni kan se det komiska i hur allting kan gå så otroligt snett. 
Till bakgrundshistorien hör att jag blev supersjuk i juni med flera resor till akuten i ambulans. Därför var jag helt knockad och missade sista veckan i skolan, förlorade ett hyreskontrakt jag haft på gång i Austin, missade att säga hejdå till en massa universitetskompisar och hade allmän dödsångest i några veckor. Pappa fick välta in mig i baksätet och köra mig ända till ambassaden i Stockholm för att jag inte skulle missa visum-intervjun. 
Sen fick jag ett nytt hyreskontrakt på kroken i juli, men det har krånglat så mycket med all amerikansk byråkrati att det fortfarande inte var påskrivet när jag åkte, utan skulle bli det så fort jag kommer fram till Texas. (Hoppas jag?! Min deposition ligger på hiskeliga 20 000 kr!)
Slutligen försvann ett viktigt papper dagen innan avresa, passet glömdes kvar hos mormor så det blev en extra panikresa till Enköping, webbincheckningen funkade inte och på avresan – ja då gick redan första flyget sönder så jag hann inte ens komma från Sverige innan jag blev kraftigt försenad (4,5 timmar blev det – vid 5 timmar har man rätt att få pengarna tillbaka vad jag hört!). Väntandes på gaten var jag omringad av säkert 20 st pensionärer på gruppresa. Så jag fick jag lyssna på vin-inducerat pensionärskackel timmarna i ända. 
Skumma kvarter i Berlin…
Väl i Berlin hade sista amerikaflyget för dagen redan gått, så det blev en hotellnatt. Hotellet var trevligt men middagen var högst mystisk – en sörja av något med ett tyskt namn jag inte förstod. Området kring hotellet var lite sjabbigt och när jag skulle hitta en bankomat för taxipengar fick jag mig en promenad genom kasino/sexbutik-distriktet. Lite lagom syndigt sådär.
Fallfärdigt hotell i Chicago…
Nästa morgon avgick planet till Chicago kl 10 (eller ja, 10:40, ännu en försening…) alltså 21 timmar senare än tänkt. Vi flög ikapp 20 minuter, så med lite erfaret bagageracing genom tullen och diverse rulltrappor, tunnelbanor och säkerhetskontroller kom jag ändå fram till gaten för Austin-flyget – bara för att inse att det var inställt. (Skojar du?!!?!) Jag blev inbokad på ett flyg följande morgon, vilket betydde en dag i Chicago och ännu en hotellnatt. Flygbolaget skickade iväg mig till ett nedgånget Best Western-hotell några minuter från flygplatsen. TV-skärmen flimrade och duschen hade bara kallvatten (!!!).
En resa som skulle ta 19 timmar tog 57. Jag damp ner 38 timmar försenad. Förhoppningsvis kan jag i alla fall få kompensation av Air Berlin för pengarna för vandrarhemmet som jag hade bokat. Om inte bussar jag mamma på dem. Hon jobbar med sånt.
(Jag rekommenderar INTE Air Berlin eller deras inrikespartner American Airlines.)
Kredd till deras anställda dock – sjukt trevliga, även när en tysk med attitydproblem började skrika och svära åt dem i Stockholm efter (endast!) en timme av förseningen. Själv började jag bli lite kort i humöret vid timme 32 när jag fick de dåliga nyheterna i Chicago… 

Leave a comment

Moving to Texas Pt 1: Exchange and Visa Applications

(För svenska, scrolla ner!)

So you want to move to Texas? (Or anywhere in the US really.) And you want to do it through a university exchange? This is the process I had to go through with my home university Uppsala University and my exchange university University of Texas at Austin.

1: Applying for exchange at my home university.

At Uppsala University we first had to do an application to the home university. This included ranking 6 exchange universities in North America. (My top three were Texas, McGill (in Quebec, Canada) and Colorado.) In Uppsala whether we were accepted and whether we got our first had choice, second, third etc. depended on grades, a personal letter, a letter of recommendation and whether we’d been involved in certain voluntary work around campus (Uppsala people, the easiest way to get extra credits is to get involved in the nollning!). After we’d been selected by our home university, and assigned a university (I got my first hand choice!), we had to do a separate application to our exchange university. Why so? The way I understand it is that the North American universities want you to do an application directly to them. Since there are so many people applying to go to North America, the first application to your home university is just a way of picking out who gets to go. For the second application, if there’s nothing funny going on (like a criminal past or something) you’re guaranteed your place at the university, it’s just a matter of providing all the paperworks the exchange university needs from you.

2: Applying for exchange at the exchange university

So you’ve been selected to go by your home university and now you have to send off all the right documents to the exchange university. As far as I’ve understood, this can be fairly different for different universities. At Texas we had to fill in a bunch of forms, provide grades, list a bunch of classes we’d like to take (even though we weren’t guaranteed to get them), declare a major, get a bunch of vaccines (but since I did an exchange to the US when I was 16 I already had all of them! Even so, I had to get an official stamp from the vaccination bureau) – a crap load of things, to be honest. Of course the university sent us info on what they expected from us. When all was sent off to University of Texas, we received a so called “DS-2019 form” from the university. This we had to bring to out visa interview at the American embassy.

3: Applying for an exchange student J1-visa

My exchange university provided a “DS-2019 form” which means they and my home university is sponsoring a type of student visa for me called a J1-visa. You can also get a student visa called a F1-visa (that is, a student visa, not an exchange student visa). With a F1-visa you get a form called “I-20 form” from your foreign university. Once I received my DS-2019, I had to book an appointment for a visa interview at the American embassy in Stockholm. To book it I had to fill out an “Online Nonimmigrant Visa Electronic Application, Form DS-160” which is an electronic for that you fill out. I then had to pay an MRV-fee (appointment fee) of 160 dollars and a SEVIS-fee of 180 dollars (also an administrative fee I think), print both receipts and bring them with me to the interview. I also had to bring the DS-2019 of course, a picture of me and my passport. Some were advised to bring proof of funds, but I didn’t know about that and it was fine – there are instructions for what to bring on the embassy website, but you should also receive information from your home university. This site is an official American government site and gives good info on what to expect!

4: What now??

So once you have your visa, you’re good to go! Book your flight!

Then there’s the apartment hunting of course… UT sent me a tonne of info on how to look for housing. I found mine through a Facebook group called UT Austin Sublets/Roommate Finder. We’re three people sharing an apartment, and we each have a room to ourselves (it’s quite common to share a room here…) If you’re early, a French exchange student told me the other day that she applied for a Co-op in February, and she enjoys living there. They’re a bunch of people living together. Apparently the Co-op provides food, but the residents all cook together? I think? Anyway, there are loads of options.




Så du vill flytta till Texas? (Eller var som helst i USA egentligen.) Och du vill göra det genom ett universitetsutbyte? Detta är den process som jag var tvungen att gå igenom med mitt hemuniversitet Uppsala Universitet och mitt utbytesuniversitet University of Texas at Austin.

1: Ansökan om utbyte vid mitt hemuniversitet.

Vid Uppsala Universitet var vi först tvungna att göra en ansökan till hemuniversitetet. Detta inkluderade att ranka 6 utbytesuniversitet i Nordamerika. (Mina topp tre var Texas, McGill (i Quebec, Kanada) och Colorado.) I Uppsala berodde om vi blev valda och om vi fick vår förstahands val, andra, tredje osv på betyg, ett personligt brev, ett rekommendationsbrev och om vi hade varit engagerade i visst frivilligarbete på universitetet (Uppsala-människor, det enklaste sättet att få extra poäng är att vara fadder på nollning!). Efter att vi hade valts ut av vårt hemuniversitet, och tilldelas ett universitet (jag fick mitt förstahandsval!), var vi tvungna att göra en separat ansökan till vår utbytesuniversitet. Varför? Som jag förstår det vill de nordamerikanska universiteten att du gör en ansökan direkt till dem. Eftersom det finns så många personer som söker för att åka till Nordamerika, är den första ansökan till ditt universitet bara ett sätt att sålla ut vem som får åka. För den andra ansökan, om det inte är något lurigt på gång (som en brottsligt förflutet eller något) är du garanterad din plats på universitetet, det är bara en fråga om att fixa allt pappersarbete utbytesuniversitetet behöver från dig.

2: Ansökan om utbyte vid utbytesuniversitetet

Så du har valts ut för att åka på utbyte genom ditt hemuniversitet och nu måste du att skicka iväg en massa papper och formulär till utbytesuniversitetet. Såvitt jag har förstått kan det vara ganska olika för olika universitet. På Texas fick vi fylla i en massa blanketter, visa upp betyg, lista en massa kurser som vi skulle vilja ta (även om vi inte var garanterade att få dem), bestämma huvudämne (dvs. “declare a major”), ta en massa sprutor (men eftersom jag gjorde ett utbyte till USA när jag var 16 hade jag redan alla vaccinationer, men jag var ändå tvungen att få en officiell stämpel från vaccinationsbyrå) – en hel massa saker, rent ut sagt. Naturligtvis har universitetet skickat info om vad de förväntade sig av oss. När allt var inskickat till University of Texas, fick vi en så kallad “DS-2019 form” från universitetet. Det skulle vi ta med till visumintervjun på amerikanska ambassaden.

3: Att söka J1-visum

Mitt utbytesuniversitet gav oss ett “DS-2019 form” vilket innebär att de och mitt hemuniversitet sponsrar en typ av utbytesstudentvisum för mig kallas J1-visum. Du kan också få ett studentvisum som kallas ett F1-visum (det vill säga ett studentvisum, inte utbytesstudentvisum). Med ett F1-visum får du ett formulär som heter “I-20 form” från ditt utländska universitet. Efter att jag fått mitt DS-2019, var jag tvungen att boka en tid för en visumintervju på amerikanska ambassaden i Stockholm. För att boka det jag var tvungen att fylla i en “Online non-immigrant visum elektronisk ansökan, form DS-160”, som är ett elektroniskt formulär du fyller i. Sedan fick jag betala en MRV-fee (ansökningsavgift) på 160 dollar och en SEVIS-fee på 180 dollar (även den en administrativ avgift tror jag), skriva ut båda kvittona och ta dem med mig till intervjun. Jag var också tvungen att ta med DS-2019 förstås, en bild på mig och mitt pass. Några fick rådet att ta med bevis på finansiella medel, men jag visste inte om det och det gick bra – det finns instruktioner för vad man ska ta med på ambassadens hemsida, men du borde också få information från ditt hemuniversitet (och mitt utbytesuniveristet, i mitt fall). Den här webbplatsen är en officiell sida från amerikanska regeringen och ger bra information om vad som väntar!

4: Vad nu ?? 

Så när du har ditt visum, du är bra att åka! Boka din flygresa!

Sedan kommer ju jakten på boende förstås … UT skickade ett ton av info till mig om hur man söker bostad. Jag hittade mitt genom en Facebook-grupp som heter UT Austin Sublets / Roommate Finder. Vi är tre personer som delar en lägenhet, och vi har alla ett rum för oss själva (det är ganska vanligt att dela ett rum här …) Om du är tidig tipsade en fransk utbytesstudent mig häromdagen att hon ansökt om boende i ett Co-op i februari, och hon tycker om att bo där. De är ett gäng människor som lever tillsammans. Tydligen fixar Co-op mat, men de boende lagar mat tillsammans? Tror jag? Hur som helst, det finns massor av alternativ.